I artikeln redovisas tre mål avseende inkomstskatt som behandlats under december 2017 av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Två av dem är överklagade förhandsbesked. Mål nr 2360-17 illustrerar behovet av ändrad lagstiftning när det gäller generationsskiften och kvalificerade aktier. Det är förvånande att det inte tidigare klarlagts hur tomträtter ska betraktas vid beräkningen av värdeminskningsavdrag på fastigheter. Nu har HFD lämnat besked i Mål nr 3148-16. Mindre förvånande är det som framgår av Mål nr 2169-17, nämligen att åtgärder på näringsfastigheter är avdragsgilla även om de används för privat ändamål. Övriga domar från HFD under december avser kupongskatt, frågan om vad som avses med oceanfart vid beskattning av sjöfolk samt överföring av fideikommissfastighet till ett bolag. Inget av rättsfallen kan anses ha ett bredare intresse och behandlas därför inte här. Domstolen har också avvisat två överklagade förhandsbesked.
Likartad verksamhet – igen
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 7 december 2017, Mål nr 2360-17 (överklagat förhandsbesked)
En aktie anses kvalificerad om ägaren eller närstående har varit verksam i betydande omfattning i bolaget under något av de fem senaste åren. Aktien är också kvalificerad om ägaren eller närstående varit verksamma i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet. Makarna A och B hade genom sitt gemensamt ägda bolag, AB X, bedrivit växtodling och köttproduktion. Som ett led i en generationsväxling under 2009 överlät makarna bl.a. 60 köttdjur till sonen C:s bolag, AB Z, som bedrev (och fortfarande bedriver) köttproduktion. Överlåtelsen gjordes till marknadspris. Efter generationsskiftet har makarna inte bedrivit lantbruksverksamhet. Verksamheten består endast av förvaltning av upparbetat kapital i AB X. Sonen är verksam i betydande omfattning i sitt bolag. Makarna ville veta om deras aktier skulle vara kvalificerade även efter karenstiden på fem år.
I likhet med Skatterättsnämnden fann HFD att makarnas aktier fortsätter att vara kvalificerade även efter 2014. Som motivering anför domstolen att överlåtelsen av djuren innebar att en verksamhetsgren i makarnas bolag överfördes till en närståendes bolag, d.v.s. AB Z. Det har medfört att makarnas bolag och det av sonen ägda bolaget anses bedriva samma eller likartad verksamhet.
Tomträtt och värdeminskningsavdrag
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 11 december 2017, Mål nr 3148-16
Avskrivningsunderlaget på en näringsfastighet utgörs av anskaffningsvärdet för byggnaden. Marken får inte skrivas av. Om en bebyggd fastighet med tillhörande mark förvärvas, beräknas byggnadens anskaffningsvärde till en så stor del av anskaffningsutgifterna som svarar mot byggnadens taxeringsvärde i förhållande till det totala taxeringsvärdet (proportioneringsregeln).
I målet hade X förvärvat hyreshus på mark som innehas med tomträtt. X ansåg att hela anskaffningsutgiften skulle hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnaden. Skatteverket jämställde tomträtterna med mark och medgav därför inte avdrag för den del som kunde anses motsvara värdet på tomträtten. Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten underkände Skatteverkets uppfattning. Verket överklagade och fick prövningstillstånd.
HFD konstaterade först att en tomträtt är en nyttjanderätt på obestämd tid mot en årlig avgäld. Skatteverket ansåg att det framgår av skatterättsliga regler att tomträtt och äganderätt ska behandlas på ett enhetligt sätt. HFD ansåg att det i och för sig finns skäl att beräkna avskrivningen endast på byggnaden. Domstolen konstaterade också att ersättningen ska delas upp mellan byggnad och tomträtt i redovisningen. Å andra sidan pekade domstolen på svårigheterna att fastställa ett värde på tomträtten, bl.a. på grund av tomträttsavgälderna som belastar tomträtten. HFD påminde också om att tomträtter av nyssnämnda skäl inte åsattes något värde vid den nu avskaffade förmögenhetsbeskattningen och inte heller i samband med den upphävda arvs- och gåvoskatten.
Mot den här bakgrunden fann domstolen att övervägande skäl talar för att hela anskaffningsutgiften för fastigheten skulle hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad.
Avdrag för reparation m.m. av näringsfastighet trots privat användning
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 december 2017, Mål nr 2169-17 (överklagat förhandsbesked)
N äger en lantbruksenhet på vilken finns dels en villafastighet med tomtmark, dels ekonomibyggnader och åkermark. Det framgår inte av förutsättningarna om N bedriver verksamhet på fastigheten. En av ekonomibyggnaderna är en äldre lada, som är i stort behov av reparation. N avser att reparera ladan samt att göra vissa ombyggnationer (boxar och sadelkammare) för att bereda plats för två hästar. De används enbart privat.
Domstolen påminde inledningsvis om att en fastighet kan vara endera en privatbostadsfastighet eller en näringsfastighet. På lantbruksenheten är villafastigheten med tomtmark privatbostadsfastighet medan övriga delen av fastigheten utgör näringsfastighet. Ägaren anses därför bedriva näringsverksamhet redan genom innehavet av den aktuella ladan och har därför rätt att göra avdrag för reparation och underhåll. Ombyggnationerna får läggas till avskrivningsunderlaget och ingår därför i de framtida avdragen för värdeminskning. HFD understryker i domen att det faktum att byggnaden ska användas för privat ändamål saknar betydelse för avdragsrätten.
Kommentar:
Domen avser endast frågan om avdragsrätt. Det ska därför påpekas att den privata användningen av byggnaden innebär ett uttag av tjänst, varför N bör räkna med att marknadsvärdet av användningen av det blivande stallet ska tas upp som intäkt i verksamheten.